This Swedish innovation is nothing else than magic. I do have a sense of that its going to standard soon and like Intel inside it will be Senseboard inside in every computer.
Senseboard wearable data entry platform is a small device that attaches to the palm of the hand and allows users to type on any surface as if it were a keyboard. It works by measuring hand and finger movements, and determines the appropriate keystrokes, mouse movements or gestures.
Senseboard.com
Personally I hope for the next step, don’t believe in using my fingers – to think should be enough (but this is an good start).
Stefan,
I started writing this in a mail, but it ran a bit long so I figured I’ll post it here instead. Unfortunately it’s in Swedish, so apologies to non-swedish readers:
Med reservation för att inte ha testat denna teknik (jag skulle väldigt gärna vilja göra det, om chansen finns) – intressant helt klart, men datatillbehör som man måste ta på sig, likt klädesplagg, tenderar att faila. VR-glasögon (http://www.i-glassesstore.com/), västar med vibration (http://pcpowerzone.com/fpsgavebu.html), boxhandskar (som faktiskt liknar de där ganska mycket) – coola grejer, men det finns ett motstånd.
Tekniken liknar också rätt mycket ett virtuellt laserprojicerat tangentbord (http://www.virtual-laser-keyboard.com/) som funnits rätt länge. Jag håller tyvärr inte med om att sådan här teknik kommer att slå. Liksom laser-tangentbordet saknar ditt exempel helt taktil feedback, vilket är en väldigt viktig del av skrivandet. Prova att skriva på ett tangentbord utan taktil feedback. Det är jättejobbigt – så jobbigt att till och med touchscreens inom kort kommer ha taktil feedback för knapptryckningar (http://www.redferret.net/?p=9533).
För att komma vidare från tangentbordet så behöver vi ett rejält paradigmskifte, där vi helt och hållet omdefinierar vårt grundläggande sätt att interagera med datorn. Sådana här myrsteg klarar inte av att etablera en ny standard. Det är för konstigt, men inte tillräckligt mycket bättre än det som finns.
Se bara på det faktum att vi fortfarande har QWERTY – ett system som skapades för att göra oss så LÅNGSAMMA som möjligt på att skriva (http://inventors.about.com/library/inventors/bltypewriter.htm). Flera system har försökt att konkurrera ut det plana QWERTY-tangentbordet – klot-tangentbord, DVORAK (http://en.wikipedia.org/wiki/Dvorak_Simplified_Keyboard) – men inga har lyckats.
Just DVORAK är ett bra exempel på hur svårt det här är. DVORAK är enbart en annan teckenuppsättning. Det tar dig en dag, högst, att lära dig den, men det ger dig en livstid av höjd effektivitet. Varför har inte DVORAK slått? Varför använder inte jag DVORAK, som ändå förespråkar det?
Svaret är att användare inte är fokuserade på att optimera sina processer, utan nöjer sig med ‘good enough’. Om vi ständigt skulle arbeta för att optimera våra processer skulle det bli det enda vi hinner göra. Därför strävar vi istället efter att lära oss tillräckligt mycket/förstå verktygen för att göra det vi vill. Sedan är vi nöjda. Steget efter det kostar väldigt mycket att motivera användare att ta. Jag tror inte den här tekniken är tillräckligt mycket värd för att användare ska ta det steget.
Det vore självklart väldigt roligt om jag har fel, framtiden kan inte komma snart nog 😉
Thanks Peter, you know your future! Great links.
Jo, håller med om att utvecklingen kunde vara mycket bättre. Själv känner jag att händerna och handleder inte gjorda för det monotona arbetet som skrivandet erbjuder idag. Om jag kunde skriva enbart genom att tänka vad jag skriver skulle jag skriva mycket mer… värdigt mycket fler böcker och säkert mycket mer visuella och bättre böcker och blogposter. Tack för go feedback, vi behöver nog inte fler myrsteg utan nya myrstackar att bygga en framtid runt.